Hur va det med städningen?7/31/2009 Efter en hel eftermiddag och kväll präglad av hysteri igår, har jag försökt och försöker "fånga dagen" idag. Jag har extremt svårt att göra sånt. Att vara nu. Att inte tänka bakåt eller framåt. Men jag försöker verkligen idag.
Det fungerar sådär upp-och-ner. Jag har städat och plockat undan röran vi har haft i vår lägenhet. Och jag lyssnar på webradio för att inte låta den sunkiga djäveln i min hjärna få ordet. Jag kommer på hur fantastiskt dålig jag är på att städa! Och jag ler åt att jag är så dålig! Jo, jag ler faktiskt där jag sitter just nu och tittar på mitt verk. Jag är verkligen en sån där "sopa under mattan"-typ i dess bokstavliga betydelse. Och jag skäms såklart lite över berömmet jag får när Robert kommer hem. Det ser skitfint ut, och det ÄR fint - det man ser. Men...hur var det nu under soffan? Jag är duktig i början när jag städar. Då är jag jättenoga. Men sen inser jag att jag inte kommer hinna göra någonting annat än att städa idag, om jag fortsätter som jag gör. Idag har jag också ett mål - att måla färdigt den gigantiska solfjädern som ska hänga på väggen i vårt sovrum. Då har jag väl inte tid att putsa silvret?! Men det är så skönt att kunna säga att jag är dålig på något - och inte bry mig så mycket om att jag är dålig på det. Nej, att nästan tycka att det är lite charmigt. Och på det kan jag alltid bli bättre.
2 Kommentarer
Mitt liv som morotsblondin7/28/2009 Idag var min första arbetsdag som morotsblondin.
Och det var faktiskt inte en vanlig dag. Sjukt vad hårfärg kan göra. Allt kan vara inbillning, men det kändes som att jag syntes lite mer bland folk idag, såväl hos kunder som saluhallsarbetare. Folk log lite mer åt mig och det kändes som att de hade mer respekt för mig. (Förutom en äldre dam som var riktigt irriterad på mig för att hennes frukt kostade för mycket, och som senare kom tillbaka och skällde ut mig för att jag hade missat att lämna henne 400 kronor i växel...) Det är alltså så det är att vara blondin? Kom igen nu, innan min utväxt har kommit! Bombardera mig med blondinskämt! Bästa skämtet belönas med ett fint pris. Färg7/27/2009 Jag har blekt håret. Oj oj oj. Tänk så synd det är om mig. Snor. Snor. Snor. Ägg i huvet. Bra tänkt och gjort, Matilda. Multivitamintablett löst i vatten.
Nu är jag beredd för frukt-kriget imorgon. Tragik på Januarigatan7/21/2009 Jack Russelterriern Pia trodde att hon sket. Men efter sig lämnade hon en sköldpaddsbäbis på trottoaren i Kortedala. Inget kul här.7/20/2009 Usch, det är så jäkla trist och tyst här hemma just nu. Inget samtal från frukt-jobbet om personalbrist och ingen såndär sitta-på-balkongen-och-bli-brun-sol heller. Fröken Magnusson har fått jobb ! ! !7/16/2009 Igår: Frukost framför tv'n med oborstade tänder, otvättat hår och arbetslös. Idag: Glad, chockad, trött och nyduschad efter en dags ARBETE ! ! !
Nej, inte arbetslös. Vid halv elva-tiden i förmiddags satt jag på spårvagnen in till stan. Planen var att jag skulle åka in till Saluhallen för att hälsa på Linnea på jobbet och se hur det såg ut på det jobb som jag i allra bästa fall skulle kunna få vara på. (ho, ho, ho...) Efter det skulle jag bege mig till Indiska och köpa en tjusig klänning till födelsedagsfesten på lördag. Sedan skulle jag ta en fika med Stina. Allt var planerat in i minsta detalj, men då ringer Linnea mig... ...och plötsligt blev det Linnea och inte jag som bar på överraskning. De behövde folk idag några timmar, och hela dagen imorgon. Jag skulle jobba. Om jag ville. Det ville jag. Så jag avbokade fikan med Stina och klänningsleteriet och åkte in för mitt livs första stämpling. Det har varit så fantastiskt roligt idag, jag blev helt snurrig, det var jättestressigt ibland och jag fick möta de flesta olika typer av kunder man kan tänka sig. Och jag satt och log hela vägen hem för mig själv. Är helt uppe i varv nu, känns så jäkla bra. Jag är liksom med i livet nu... YAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH!!!! Sova - goa grejer.7/15/2009 Idag sov jag till lite innan elva. Sjukt jävla skönt. 2. Anders F Rönnblomkonserten7/15/2009 Det blev en mycket kort visit i Skåne eftersom en födelsedagspresent till Robert väntade i Göteborg på lördagen - en konsert med Anders F Rönnblom på Café Kom. Vi kom dit vid sextiden när bandet med Anders satt och snackade och käkade. Det var bara vi, dem och caféföreståndarna där. Det började bra. Jag frågade Robert flera gånger "Ska du verkligen gå fram och snacka med honom?", men han nekade. Och jag förstår det. Om man jämför det med om Björn Afzelius hade suttit där, så är jag inte säker på att jag heller skulle våga gå fram till honom och bara...snacka. Svårt det där. Konserten började vid åtta. Han spelade tre sätt under kvällen. Det var varmt och det var stämning. Café Kom är ett mycket litet ställe och man satt väldigt nära bandet och såg ansiktsuttrycken på alla medlemmarna. Det var häftigt och jag blev frälst på riktigt allvar under kvällen. Dels av musiken och texterna, men också av Anders F's sköna framtoning. Det är så fantastiskt fint att se Robert så lycklig och nöjd, så på topphumör. Då är det som att ingenting betyder någonting mer, bara hans leende finns där. (Någon mer som börjar tänka på Dylan?)
Vi blev även sist ut efter konserten, efter att bandet gått. Innan dess hade jag gått fram till Anders F som den flickvän jag är med uppdraget att få hans favoritord skrivit i en Stig Claesson-bok. Efter många tänkande ögonkast skrev han till slut ner texten "Jag finns för dig, jag finns för livet, jag finns kvar bland dem som övergivits." Och som den flicka jag är, avslutade jag med att studsa och säga "Fortsätt! Du är så jävla bra." Ack. 1. Landskronakarnevalenspelningen7/15/2009 Nu ska jag utvärdera och berätta lite om sånt som jag har skrivit ner på en liten lapp under de senaste dagarna. Har inte fått tillfälle eller ro att sätta mig ner och skriva inlägg om det, men jag har känt ett starkt behov av att göra det. För att det har blivit roligare och lättare att blogga igen.
Spelning i fredags i Landskrona. Soundchecket var nästan den mest nervösa upplevelsen under dagen. Jag skulle spela "mellan" Gunnar Källström och Ewert Ljusberg. Gunnar befann sig på plats när jag soundcheckade och det gjorde mig mycket nervös när han stod och tittade på mig. Märkte att jag lade mig till med passivitet till allting och försökte blåsa upp mig som om jag var en van spelekvinna. Efter soundchecket var det dags för mig att sätta programmet för kvällen och skriva fusklappar i min svarta bok. En timme är väldigt många låtar. Slog ihjäl några minuter med sminkning och hittade sedan Robert på krogen Tycho Brahe. Nervositeten steg och jag blev sådär sur och tråkig som jag kan bli, ibland av nervositet. Robert hjälpte mig sjukt mycket med mellansnacket - pratade på om allt jag kunde säga och som han hade sagt. Jag fick smått panik av all information och blev rädd att allt skulle bli en soppa. Men jag skrev ner några grejer, några namn, några fakta. Efter en promenad i ösregnet och 45 minuter Gunnar Källström stod jag i "logetältet" med gitarren på magen och höll på att lösas upp både inuti och utanpå. Men, *hrm*, det gick så jävla bra! Eller, det kändes så jävla bra! Detta för att jag hade så skitkul under hela spelningen, jag tyckte om mig själv där jag stod och jag brydde mig inte så mycket om felsägningar och så vidare. Och jag märkte att Roberts mellansnacksprat verkligen hjälpte mig när jag väl skulle "mellansnacka". Jag hade liksom massa att "ta" av. En av sakerna som gjorde det kul, var att jag spelade låtar som både var en utmaning för mig och som jag verkligen gillade att spela. Jag valde inte bara sånger som jag på något sätt visste skulle gå hem, som skulle få skratt och så. Och de flesta låtarna var översättningar som Robert hade gjort. Jag trivs verkligen med dem sångerna. Vi börjar likna lite av ett team. Det är coolt. En annan sak var också att jag stod upp under hela konserten. Det gjorde mig faktiskt mycket säkrare och jag kunde till och med ta ett och annat danssteg. Dessutom märkte jag vilken omedveten inverkan Dan Viktors framträdaden haft på mig. He he. Tack ska ni ha alla! Bättre än bioÄldre inlägg
Mars 2011
Min gamla Bättre än bio
|