Matilda Magnusson
1. Landskronakarnevalenspelningen7/15/2009 Nu ska jag utvärdera och berätta lite om sånt som jag har skrivit ner på en liten lapp under de senaste dagarna. Har inte fått tillfälle eller ro att sätta mig ner och skriva inlägg om det, men jag har känt ett starkt behov av att göra det. För att det har blivit roligare och lättare att blogga igen.
Spelning i fredags i Landskrona. Soundchecket var nästan den mest nervösa upplevelsen under dagen. Jag skulle spela "mellan" Gunnar Källström och Ewert Ljusberg. Gunnar befann sig på plats när jag soundcheckade och det gjorde mig mycket nervös när han stod och tittade på mig. Märkte att jag lade mig till med passivitet till allting och försökte blåsa upp mig som om jag var en van spelekvinna. Efter soundchecket var det dags för mig att sätta programmet för kvällen och skriva fusklappar i min svarta bok. En timme är väldigt många låtar. Slog ihjäl några minuter med sminkning och hittade sedan Robert på krogen Tycho Brahe. Nervositeten steg och jag blev sådär sur och tråkig som jag kan bli, ibland av nervositet. Robert hjälpte mig sjukt mycket med mellansnacket - pratade på om allt jag kunde säga och som han hade sagt. Jag fick smått panik av all information och blev rädd att allt skulle bli en soppa. Men jag skrev ner några grejer, några namn, några fakta. Efter en promenad i ösregnet och 45 minuter Gunnar Källström stod jag i "logetältet" med gitarren på magen och höll på att lösas upp både inuti och utanpå. Men, *hrm*, det gick så jävla bra! Eller, det kändes så jävla bra! Detta för att jag hade så skitkul under hela spelningen, jag tyckte om mig själv där jag stod och jag brydde mig inte så mycket om felsägningar och så vidare. Och jag märkte att Roberts mellansnacksprat verkligen hjälpte mig när jag väl skulle "mellansnacka". Jag hade liksom massa att "ta" av. En av sakerna som gjorde det kul, var att jag spelade låtar som både var en utmaning för mig och som jag verkligen gillade att spela. Jag valde inte bara sånger som jag på något sätt visste skulle gå hem, som skulle få skratt och så. Och de flesta låtarna var översättningar som Robert hade gjort. Jag trivs verkligen med dem sångerna. Vi börjar likna lite av ett team. Det är coolt. En annan sak var också att jag stod upp under hela konserten. Det gjorde mig faktiskt mycket säkrare och jag kunde till och med ta ett och annat danssteg. Dessutom märkte jag vilken omedveten inverkan Dan Viktors framträdaden haft på mig. He he. Tack ska ni ha alla!
0 Kommentarer
Lämna ett svar.Bättre än bioÄldre inlägg
Mars 2011
Min gamla Bättre än bio
|