Matilda Magnusson
Om mitt skrivande8/2/2009 Jag har haft skrivkramp ända sedan jag gick vis-skolan. Det smittar av sig inte bara på låtskriverierna utan också på bloggandet och ALLTING!
Jag är en person med enorma prestationskrav på mig själv och jag har ännu inte fattat hur jag kan döva dem, om det ens går. Hur slutar man jämföra sig med andra hela tiden? Hur viftar man bort en tjej som skriver så som man själv vill göra och är bra? Eller, ännu bättre, hur uppskattar man henne och blir överlycklig att man inte är ensam om att spela och sjunga och va tjej? Så drygt. Så anti-befruktande. Men det är så jag ofta reagerar, iallafall vid första anblick. Och samma sak är det med bloggandet. Och många gånger har det lett till att jag slutat skriva och deppat ihop, ibland "döljt" bloggen här på sidan för en liten stund. Nu kanske jag dödat läslusten för er? Men så var det inte menat, för jag kan berätta att jag nu försöker skriva precis det jag känner för, oavsett om det blir sorgset eller glatt eller nyskapande eller bakåtsträvande. Det är svårt att vara allvarlig i en blogg. Att snacka allvar UTAN en knorr på slutet. Känner jag iallafall. Och allt knyts ihop, för så är det med låtskrivandet också.
0 Kommentarer
Jag har ändrat bakgrundsbild på min mobil. Från... till... Inget ont mot Börje, men föräldrarna måste faktiskt få lite fokus på sig också. Och så slipper du bli förväxlad med en mage, Börje.
...jag tycker vi är väldigt fina... Imorgon börjar arbetsveckan8/2/2009 Imorgon ska jag jobba igen. Känner mig lite ringrostig, men gissade trots allt rätt på rättikan i Per Morbergs matprogram just. Jag har skrivit här litegrann, blygsamt, om vad som kan hända på jobbet. Detta för att jag har haft en artikel som jag såg för en tid sedan, i bakhuvet, ni kanske minns: Bloggade om sitt jobb - fick inte vara kvar Ingen vidare anknytan till min egen arbetsplats, men ändå... Jag trivs bra på mitt jobb. Jag trivs så bra med att kunna säga och skriva "mitt jobb". Att kunna ha ett svar när någon frågar vad man håller på med just nu. Och sen få berätta om hur det är. Den här veckan ska jag jobba hela fem dagar. Har jag aldrig gjort förr, men det känns så sjukt bra. Känns mer och mer på riktigt. Jag har fått reda på att jag ska få ett eget stämplingsnummer också. Efter några timmars möte med kunder är det så fantastiskt skönt att gå upp en våning till fikarummet och ha sina raster. Att bara sitta och stirra på alla kunderna ovanifrån, istället för öga mot öga. Att bara kunna sitta och iaktta istället för att bemöta.
Bättre än bioÄldre inlägg
Mars 2011
Min gamla Bättre än bio
|