Matilda Magnusson
Mitt födelsedagsfirande i bilder12/11/2009 Det började redan i onsdags med en konsert med Anders F Rönnblom på café Kom. Helt otrolig konsert. Som vanligt. Innan spelningen kom mannen i fråga fram till mitt och Roberts bord och frågade om vi inte satt här förra gången han spelade på Café Kom. Det gjorde vi ju. Sedan frågade han om inte vi var det där paret som spelar tillsammans...vad är det nu ni heter... Kurbits & Rötjut, sa jag. Kul, sa han. Sjukt. Lilla vi liksom. Jag hade fått en ros av Robert efter jobbet. Jag fick göra som jag ville med den - antingen behöll jag den för mig själv, eller så gav jag bort den till Anders F under kvällen. Jag gav bort den till Anders F efter första setet. Han tog en bit silvertejp från golvet och fäste rosen på sitt mikrofonstativ. Där satt den. Stort. Så blev det torsdag den 10 december och jag väcktes (eller?) av sång "Vi demonstrerar, vi demonstrerar..." utanför sovrumsdörren. In kom Robert med blommor och paket. Vackert. Och tårta! Gott. Och så var det dags för paketöppnandet. Glasögonen åkte på så jag kunde se vad jag fick. Och för att bli ännu vackrare i morgonruset. Fint. Sedan kom Börje med sin upplevelsepresent. När Robert skulle ut i köket för att ställa tårtan i kylskåpet, såg han något som sprang på golvet. Det var vitt och långhårigt och litet och snabbt. Det var Börje. Vederbörande smet under frysen. Långt in. Omöjlig att se. De följande...två timmarna...befann sig Börje under frysen, jag på golvet i köket stirrande mot springan mellan golvet och frysens nederdel. Happ. Det är såhär min födelsedag ska bli alltså. Börje tyckte det iallafall. Så plötsligt uppenbarade sig ett vitt, tilltufsat ansikte med påsar under ögonen vid kanten av frysen. Det var Börje som antagligen tröttnat lite på sitt äventyr. Men inte riktigt så mycket så att han ville låta sig fångas. Men andra gången gillt, som man säger, och med hjälp av lite ost lyckades jag äntligen få tag i honom och sätta honom i fångenskap igen. Kaos. Några timmar senare var det dags att bege sig till Café Kom igen för en andra konsert med Anders F. Och rosen satt fortfarande kvar på mikrofonstativet. Härligt. Nu var saken så att förra kvällen hade vi suttit och samtalat ett tag efteråt med Anders. Robert lyckades få ur sig att jag fyllde år dagen efter varpå Anders frågade vilken låt jag önskade mig. Jag önskade En ängel överlevde divornas krig. Och det fick jag! Under andra setet säger han plötsligt "Jag ska spela en låt som jag vet är mycket önskad ikväll. Det finns en flicka som fyller år här ikväll." Ofattbart. Jag var tvungen att krama karln efter konserthelvetet! Damn. Och hur ska man avsluta en sånt fint firande om inte med en tårtbit hemma i köket efter klockan ett på natten? Tack, baby!
0 Kommentarer
Lämna ett svar.Bättre än bioÄldre inlägg
Mars 2011
Min gamla Bättre än bio
|