Matilda Magnusson
Jobb-feber9/8/2009 Jag har typ feber och är skitnervös inför att jobba imorgon.
Jag ska jobba med en person jag inte jobbat med förut, och då blir jag plötsligt nervös för att inte vara tillräckligt snabb eller inte ha koll på priser och vad grönsaker egentligen är för något. Det värsta är rotsakerna. Dessa knölar och rötter och saker. Hur ser man skillnad på persiljerot, rotselleri, kålrot, palsternacka, rättika och potatis egentligen!?
0 Kommentarer
Ett kall?9/8/2009 Fick ett samtal just om att jag ska komma och jobba med frukt imorgon.
Det kanske är så att det är med frukt och grönsaker jag ska vara ändå? Det kanske är med dessa jag ska dansa och uppträda, om så i en frukt- och grönsaksaffär. Det måste ju finnas en anledning till att jag blev Kusin Vitamin en gång. Ragghöst.9/8/2009 Jag börjar få höstkänslor. Och det är bra höstkänslor. Inga påtvingade "Okej då, jag får väl erkänna att det snart är höst"-känslor, utan helt frivilliga höstkänslor.
Jag blev till och med besviken på värmen utomhus när jag skulle slänga sopor precis. Dessutom kommer jag få mitt livs första raggsockor. Jag beställde ett par av syrran och de är tydligen strax klara. Men jag vägrar att ta emot dem om de inte kommer på posten i ett brunt paket med naturnära snören runt. Tummen upp!9/8/2009 Såhär ska det se ut. Åh vad jag älskar dessa faktarutor, sammanfattningsrutor, "hur va det nu?"-rutor och chapter summaries.
Det ska jag läsa med glädje och lycka i bröstet! Snart. Vad är mitt kall?9/8/2009 Jag är väldigt förvirrad just nu över vad jag egentligen ska "bli" eller göra. Sen en hel del månader tillbaka har jag varit övertygad om att jag vill bli psykolog. Därför läser jag psykologikursen nu. Men i förrgår försökte jag se mig själv framför mig som psykolog. Jag kunde inte det. Visst, man lär sig ju att bli psykolog på psykologutbildningen, men, det var liksom inte en alls självklar bild. Jobbigt. Sen tänkte jag "kurator". Inte så blodigt, inte så långt ifrån att kunna bli. Då måste jag bli socionom...hm. En lockande tanke jag hade när jag var sådär stenhårt besluten att bli psykolog, var att jag också skulle bli sångpedagog. Tänk om jag skulle ta ner den tanken och utbilda mig till sångpedagog och läsa en jäkla massa psykologi? Och så var det detta med teatern, musiken, scenen. Det drar alltid lite extra i mig, och tanken på att gå till skolan varje dag och ha lektioner i teater är så himla fin. Teaterhögskolan i Göteborg har inga antagningar hela 2010. Aj. Kära läsare, jag vet inte vad jag vill och bör göra.
Om jag blir psykolog blir jag Matilda - psykolog. Jag kommer antagligen inte hinna sjunga och spela teater. Och jag vill det. Jag vill så gärna ha ett jobb (som jag helst är intresserad av), som jag vet att jag kommer överleva på. Och så få hålla på med de sakerna som ligger mig väldigt varmt om hjärtat vid sidan av. Just nu kan jag inte överleva på de två extrajobben jag har. Och det gör mig så jävla stressad och orolig i själen. ARGH! Upprepning9/2/2009 Lade ni märke till att jag skrev att jag häller i mig kaffe och treo två gånger i förra inlägget? Då förstår ni hur synd det är om mig. Feberyra.
Säng säng säng.9/2/2009 I skrivande stund ligger jag i sängen, som jag gjort hela dagen och häller i mig kaffe och treo. Jag skulle ha jobbat första dagen i skolmatsalen idag. Men efter många om och men blev jag tvungen att ringa och sjukanmäla mig. Jag fick något konstigt migränanfall i morse; kallsvettades, hade hjärtklappningar och kunde inte stå på benen. Men det verkade inte vara någon fara, jag får jobba torsdag och fredag istället. Jag har alltså legat i sängen hela dagen. Jag har sett Robert gå iväg och gymma och sedan komma tillbaka efter att ha gymmat. Nu har jag hällt i mig treo och kaffe och jag börjar se ett liiitet ljus nu. Och det handlar nog inte om himmelens ljus. Iallafall ligger jag och kollar igenom gamla foton och videor som jag lagt över från min gamla dator. Jag hittar videor från när jag uppträdde på en gala mot rasism i Helsingborg 2003. Bland annat Lasse Kronér, Mikael Wiehe och Göran Stangertz var där. Wiehe var stor för mig då. Idolstor. Dyrkansvärd. Så nu ska ni få se hur jag fullständigt sprang in för att få stå bakom Wiehe när vi alla skulle sjunga med i "Det här är ditt land". Ja, jag är den långhåriga svartklädda korta. Bättre än bioÄldre inlägg
Mars 2011
Min gamla Bättre än bio
|