Matilda Magnussons hemsida!

Nyårsafton.
Jag önskar mig en Treo. Och det nu. Spänningshuvudvärk är en sån sak som är typiskt dålig att ha när det är nyårsafton. Men jag har iallafall gjort mig fin i många timmar nu, och tycker rätt bra om resultatet. Lite 60-tals-tant, jaaa.
Jag hoppas att värdarna/värden dit jag kommer ikväll, var det nu blir, har ett stort apoteksskåp fullt med Treo's.
Detta får bli en ursäkt för mig att inte tala om för er idag vad jag gjort under året 2008.

Idag gick jag en skånsk skogspromenad. Det var längesen jag gjorde det. Men det är något fel med mellandags-skogspromenader. Det är något fel med mellandagar överhuvudtaget. Allt står stilla, människor sover och är så tysta och man får tid att tänka över sin existens-ångest. Iallafall är det så för människor som jag, som tänker för mycket, på dumma saker, på fel saker.

Jag har det bra här nere, väldigt bra. Det är trevligt att träffa familjen ett längre tag. Men Robert fattas mig så jävla mycket. Jag är nog precis en sån hopplös romantiker som jag tänker att jag är. Jag vill sitta med honom på nån krog ikväll och titta ut på nån snö som kanske inte existerar. Det känns så konstigt att fira jul utan honom...
Och det blir inte bättre av att han är i ett landskap som Dalarna, där allt är så snöigt och romantiskt och fint.

Jag får sätta mig och böja toner på munspel ett tag nu. 

Julen är här och därmed döden. Alf Robertson dog på julaftons morgon. Bror mins hamster Hermann dog på juldagsmorgon.

Nää!
Nu säger jag godnatt och hej då till mitt tjugoettåriga liv!
Det var trevligt att ses!

MMS från Robbie idag.
Nån idiot utan smak som har skrivit receptet.
Den ska vara rökt ju! Rökt!
Det står inte heller hur pass tung skinkan ska vara. Men om det ska vara Mor Matildas bör den ligga på minst 7 kilo. Minst.
____________________________________________________

Jag såg en bild framför mig idag som tant.
Om jag ska börja röka någon gång i mitt liv ska det vara när jag är tant.
Då ska jag sitta och röka, lång- och gråhårig i en fåtölj med en fårskinnspläd om mig och ett glas punch i handen varje kväll. Och jag ska ha läppstift. DÅ ska ni få rökt skinka!

När jag var liten så såg jag då och då tanter och farbröder som gick runt och pratade för sig själva vid brödhyllorna på affären och sådär. Det var liksom inte så konstigt, och ganska gulligt.

Men det är så sjukt mycket "unga" mänskor som jag ser gå och prata med "sig själva" nu! Och då har jag kollat i deras öron ordentligt innan jag bestämt mig för att de pratar med sig själva.
Senast idag vid spårvagnshållplatsen här hemma gick en inte alls så farbrödig man och pratade om nåt med sig.
Jag börjar tänka så mycket när jag ser dem. Och jag blir lite ledsen, för de är så jävla många. Och i centrala Göteborg. Vad beror det på egentligen? För alla kan inte vara knepiga riktigt, visst? Men visserligen så pratar dem med någon, vi andra går omkring i tysthet och tycker illa om folk som vi ska ge julklappar till.

Eller så är det så att jag inte har hängt med i utvecklingen. Man kanske ska ha inbyggd handsfree nu. I röven.

Mh...

Jag bakade lussekatter igår, som sagt. Pendlade mellan halvstress och mysig stämningskänsla, som jag brukar göra när jag vistas i köket. Det sägs att karlakarlar ska ha en tendens att bli som monster när de sätter sig i framför ratten i en bil och slår på motorn. Är det så att kök ger samma reaktion för husmödrar?

Iallafall så bad jag Robert skapa några lussekatter också. Han tvättade sina fingrar och satte igång att baka. "SÅ mysigt", tänkte jag.

Resultatet:

Jag har just nu ätit upp den ena kulan, den högra. Jaa, ni ser ju att den såg lite sjuk ut ändå.

Nu har jag suttit och tittat på 1½ avsnitt Jackass. ...
jag håller på att förbereda mig inför den kommande veckan med fysisk teater à la Grotowski. Det ska göra ont, har jag hört.
Bara jag slipper göra en kullerbytta. Finns ju så mycket annat att vända och vrida på!

Nu har Robbie somnat för natten för att gå upp mitt i natten igen och slita för oss hungrande och konsumtionsbehövande själar. Det är så tomt och ensamt.
Helgen har varit så himla bra med födelsedagsfester och en riktigt mysig andra advent med lussekatter och alltihopa, bara för oss två.
I veckan kommer Robert få reda på om han får börja plugga till svenskalärare till våren. Jag håller tummarna så det svider. Det skulle vara så mysigt att kunna ha vardags-kvällarna och nätterna tillsammans också, inte bara fredagar och lördagar. Jag längtar så. Han kommer in, det vet jag. Han är duktig, min Robbie.

Visst är det en helt fantastisk julkalender som Robert och jag ger er här på sidan? Visst är det riktigt hög klass på den?
Jag är iallafall hemskt stolt över den och blir nästan lite rädd för att den är så bra. Det är skönt att vara kreativ, och det är ännu skönare att vara kreativa tillsammans. Dagens lucka är jag stolt över på ett helt nytt och speciellt sätt...den är mäktig.