Imorgon är det första riktiga skoldagen. Och jag har lyckats bli förkyld och knasig i huvet i perfekt tid till den. Jag har alltid sån tur med såna saker.
Kräk.
Upprop och intromöte idag till Dramatik-kursen.
Var sjukt opeppad som vanligt, när det är första skoldagen. Och jag har aldrig varit med om ett upprop där det inte har ösregnat och varit så fruktansvärt deprimerande genomgrått. Allt för att jag ska va så pass mycket i o-form som det går.
Ja, genomgrå himmel gör även mig mycket nedstämd och seg.
Men så jag ansträngde mig idag ändå, för att se trevlig och inbjudande ut. Och jag kom faktiskt att säga ett par ord till hela tre brudar. De var trevliga och jag var trevlig. Så då kan det väl bara bli bättre, om det blir sol någon dag också...
Det kändes lite som att börja på teaterestetiskt gymnasieprogram. Eller nån teater-folkhögskola. Eller i nån teatergrupp. Eller i nån mysig sekt. Men inte i en universitets-kurs iallafall.
Vi har en helt egen lokal, med en stor "scen-sal", liksom, där vi ska tulta omkring. Och fikarum och egna toaletter. Dessutom har vi två stora tjocka IKEA-mattor på lektionssalens ena vägg. Och galler för fönsterna.
Och bryter på amerikanska och är sådär insnöat men bra teaterflummig pch halvfjollig är vår lärare. Och så säger han "shho", ni vet, blåser ut all luft snabbt, när han tycker något är mäktigt och sådär.
Ja, det kommer bli bra dethär. Bara nån kan ta en motorsåg och såga bort det gråa på himlen. Blä.
En annan sak som hände på loppisen...
...var att jag äntligen fick tillökning i min fårfamilj.
På bilden ser ni, från vänster till höger:
Främre raden:
"Gittan" (Får 2 - har en bonus i form av en bjällra.)
"Flumse" (Får 1 - han är anledningen till mitt växande intresse för en fårfamilj. Han är och förblir alltid nummer 1 och storfader.)
"Brego" (Får 4 - har ett varmt leende och sinne för god humor.)
Bakre raden:
"Gotthard" (Får 3 - hans mormors-mormors-mormors-mormors-mor var kanin. Därav den kaninliknande nosen som är typisk för hans släkt.)
Idag åkte jag ut till Hisingen för att delta i Stinas demoinspelning. Jag skulle hjälpa till att bluesa till en av hennes verk med munspel och slide-basgitarr. Jag blev glad, för det var väldigt roligt och jag såg att Stina blev nöjd.
Jag ser fram emot den dagen jag nu ska få se mitt namn i hennes "orkester"-förtecking på den kommande skivan.
I samband med denna inspelning fick jag reda på av inspelningstekniker och trubadur David, att gubben som varje helg brukar sälja instrument (som jag köpte Woody utav) på Kvibergs marknad, är död! Sen en månad. Det är helt konstigt.
Men jag är glad att han hann fullborda sin uppgift, att sälja Woody till mig innan han begav sig till en loppis någon annan värld härifrån. Ska minnas honom.
Jag och Robert var ju på loppisen idag, och trots att instrument-gubben gått bort (detta hade vi ingen aning om när vi var där), fick vi tag i ett instrument ändå, för hundra kronor:
En luftorgel! Ett fantastiskt, och jag tror - underskattat instrument.
Nu ligger det ute en alldeles färsk inspelning på sidan. Det är en ny galenskap, så du hittar klippet under, just det, veckans galenskap.
Nu är det ett tag sen det kom ett sånt klipp, trots att det är tänkt att vi ska lägga upp ett nytt varje vecka. Varför det har uteblivit på sistone har många olika orsaker.
* Dels att familjens inspelningsapperatur inte fungerat som familjen önskat.
* Dels att det har varit lite som en kreativ semester hemma
hos familjen Magnusson med karladjävel.
* Dels att - och detta är den kanske viktigaste faktorn - det verkar som att ingen bryr sig. Hu! Hemska tanke! Men så är det.
Hjärtnupet.
Men skit i det nu. Lyssna om du vill.
Vi gör det här för er skull. Vore det inte super om vi kunde göra det här tillsammans? Jag i egenskap att webmaster och Matildapeppare, Matilda som ensam stjärna och ni som trevliga medmänniskor, Matildagillare och musiktomtar ...
Visst? Vore det inte trist om vi bara försvann igen, bara sådär?
Hjärtnupet, som sagt.
/Ekberg
Jag trodde att jag bodde i ett ghettigare ghetto än jag gör.
Syrran är på besök igen och har ställt bilen på parkeringen utanför. Efter en timme ska man betala avgift. 3 spänn i timmen. Det blir jäkligt mycket i längden, och man får snåla på popcornen på helgen.
Och eftersom jag aldrig har sett en kontrollant orka ta sig hit, till mitt ghetto, tyckte jag inte hon skulle behöva betala något. "Jag håller koll", sa jag. Sen åkte jag in till stan och långshoppade tre dagar i streck.
Tittade ut genom fönstret för nån timme sen, och såg en gul lapp på rutan. "Fan då."
Så nu har jag kört några meter (gå orkar man ju inte) för att lägga på pengar i automaten. Men 400 kr krävdes det för att jag skulle göra nåt sånt.
Jag har ännu inte berättat för henne om brottet hon begått. Gör man sånt på fredagar, när man ska ha det trevligt?
...men jag trodde ju att jag levde som vit och exotisk i ett multikulti-ghetto. Och så får man en parkeringslapp. Fan då.
Har Aftonbladet som startsida.
Hetaste nyheten:
Sådär ska det stå om mig och Robbie när vi är nygifta också.
Pengar på banken, rea på ACO-produkter, snygga skor, rödfärgade hårstrån, glad i humöret och fest ikväll!
Men hallå. Varför är det alltid så, att när jag inte har pengar, så ser jag hur mycket fina saker som helst som jag bara vill vill ha. Men när jag väl har pengar så hittar jag ingenting. Jo, jag tycker det är lite tråkigt detdär. Men jag hittade iallafall en svart oerhört vanlig men stilig tröja på H&M idag. En sån som är tillverkad av slavar långt bort i Indien som endast har en kudde under symaskin' som hem. Där satt den, aah?
Det var ett tag sen, trogna vänner.
Me and my Robbie har äntligen fått rätt på inspelningsstudion i vår hemtrevliga förortstrea igen. Den har dessutom utvecklats till det bättre. Robert får ta till sig 99% av äran för detta. Jag snor åt mig den 1%-iga äran för att jag bara finns till.
Därför har vi nu en splitterny låt på vår Kurbits & Rötjut-sida! Men det är också en tävling inblandad.
Klicka på den här länken, så kommer du få reda på vad det är för spännande vi nu hittat på!
Puss!
Det är spännande hur mycket man pallar att sova en dag. Och hur man kan gå och lägga sig igen, trots sin jag-har-sovit-alldeles-för-länge-huvudvärk. Men det beror på sympatisjuka och att det är så mysigt att Robbie har semester nu och jag slipper gå hemma ensam.
Men nu har jag lyckats slita mig från sjuklingen min och ska tillbringa en stund på balkongen med en stor kopp kaffe som kan vidga blodkärlekn i mitt huvud.
RSS Feed