Ikväll biter jag i den hårda kakan!
Och imorgon ska det bara finnas sötvatten i min närvaro. Jag ska inte ens salta vattnet jag kokar min makaroner i till lunch!
Att skriva, sjunga, spela och stå på scen har alltid varit något jag gjort för att jag mått bra av det. Det har varit som terapi för mig ibland.
Nu ska jag skriva ett inlägg här. Om inte någon annan läser, så skriver jag för mig själv iallafall.
Jag har semester nu. Den består i att jag är hundvakt, går och väntar på besked om jag kommer in på universitetet i höst eller om jag ska stress-söka jobb, utan några meriter. Ensam går jag hemma och tänker och funderar.
Ja, jag funderar en jävla massa. Alldeles för mycket. Och det är inte viktiga saker jag funderar på, utan det är skit. Ren skit. Ren självdestruktiv skit.
Stora feta hjärnspöken klampar omkring i min hjärna. Min nyktra sida som dyker upp i dimman ibland ser tydligt att spökena inte existerar, utan det är jag som föder dem och matar dem. Men de är omättliga.
Till exempel: ett kortfattat sms utan punkt på slutet kan växa till ett hjärnspöke som innebär att jag tänker att jag inte är så spännande och intressant att det är värt att sätta dit en punkt för mig.
Ett annat exempel kan vara om en hårlock ligger fel på mitt huvud. Då kan jag plötsligt börja gasta om att jag ser ut som en lettisk sunkig hora, en kvart efter att Robert berättat för mig att jag är jättefin i min nya frisyr.
Och sedan nyktrar jag till ett tag, och då kommer samvetskvalen som jag får panik för. Jag blir ju så sjukt egoistisk.
Jag brukar åka in till stan och titta på folk och gå i affärer när jag mår såhär. Jag brukar köpa ett klädesplagg som jag mår bra i ibland. "Jaha, tragiskt. Hon försöker rymma från problemen med hjälp av konsumtion." Njae, inte rymma. Mer läka. Det kan faktiskt läka med ett plåster i form av en liten tröja eller en tjusig klänning. Långvarigt.
Men nu är jag pank, och det är nog bra. För jag märker nu att när jag suttit här och min hjärna har fått jobba med det den älskar, att få formulera känslor och sånt, så känns det lite bättre. Jag måste låta min hjärna få jobba mer med det den vill, jag tycker ju om den...
Jag blir så glad när grannarna intill spelar Stefan Sundström, de små liven!
Så är då allas vår Isis tillbaka hos sin plastfamilj igen.
Och äntligen får hon ligga i min garderob igen och gotta sig bland mina byxor och klänningar.
Och Börje gottar sig på sitt sätt, under sin toalett.
Jo. Om man inreder en balkong, borde det inte heta utredning då? Och ännu mer om man inreder en trädgård?
Hummm...
Spelningen på Helsingborgsfestivalen gick bra. Besvikelse uppstod dock när alla tåg på stationen i Göteborg inte ville starta och Robert inte tycktes hinna komma ner.
Men lagom till mitt familjetema under spelningen ser jag en svartklädd, lång skönhet komma springande genom parken. Så ska det va. Man ska springa för mig!
Jo. Woody blev glad att få stå på scen, och jag börjar tro att han gjort det förut, för han var en riktig publikfriare.
Jag gjorde en massa tabbar, och E-strängen på min andra gitarr ploppade av mitt i det svängiga introt till Bobby K (översättningen av Dolly's "Joshua"). Men, jag märkte att jag grämde och grämer mig inte för tabbar längre. Jag har blivit mer en rycka på axlarna-skratta till-och-inte tycka det är så farligt-tjej nu. Det borde vi hurra för, inte sant?
Pappa Olle, också känd som pryl-Olle, spelade in allt på en liten liten dosa som det blir ganska bra ljud på. Detta ska ni få ta del av när det kommer i ett paket genom mitt brevinkast här i norr.
Skicka gärna egna paket.
Nu är allt klart till det yttre.
Håret är klippt, färgat och tillfluffat.
Naglarna är röda på alla ställen där jag har naglar.
Väskan är packad med alla möjliga tänkbara ombyten och scenkläder.
Men gitarren står i sitt ställ och väntar på att få öva mer.
Min konsert-dagbok ligger öppen och ber om att få repetoaren klottrad på ett av sina vita blad.
Sångerna ligger på skrivbordet och tigger om att jag ska lära mig dem bättre.
Och nu åker jag snart. Ikväll ska jag träffa Träskbarn, de gamla lirarna, för att genomföra ett genrep. Jag ska nämligen "hjälpa till" på deras/vår konsert som ska hållas på Helsingborgsfestivalen på fredag. Ska bli väldigt kul, men nervöst...
Före:
Efter:
Ni: Åh, vilken duktig frisör du har gått till! Kan man få namnet och numret?
Jag: Javisst: Matilda. Gå in på kontaktsidan för mer info.
*blink blink*
Mina damer och herrar, hamstrar och lakejer, tomtar och bloss: Nu är tredje delen av Min broder och jag och polisen publicerad här på sidan, under Veckans galenskap.
Se denn!!
*springer till allsången*
RSS Feed