Nu är jag och Frida och Rigmor och Lisa lämnade åt vårt öde. Linnea gjorde sina sista slipningar på oss idag. Nu är det bara genomdrag tillsammans med de andra grupperna och replikplugg kvar. På torsdag är det premiär.
Det känns bra att ha kommit så långt, att ha alla saker klara för sig och bara kunna jobba på att göra allting lite noggrannare, tajtare och bättre denna sista veckan. Rigmor och Lisa har även lärt sig att låna sina kompisars mobiltelefoner och sms'a till varandra någon gång under helgerna.
Och nu är scenkläderna tvättade också och luktar hallonsoppa istället för svinklåda. Det gillar både Rigmor och jag.
På fredag är det genrep. För oss tre åtminstone. Sedan får jag och Frida klara oss utan vår clownmamma och regissör.
Jag kom i en svacka för mig själv där jag var missnöjd med min gestaltning av Tjänstemannen, Tjervjakov. Men igår på genomdraget tror jag att jag hittade något - darrande ben, ljusare röst och ett mer seriöst framförande.
Nu är det stora problemet de snarlika replikerna och dörröppningarna. Förlåt mig, ers excellens...Jag menade inte...Det var inte alls med mening...Jag kunde inte hjälpa det...Behagade säga...Behaga erinra sig... AAAAAAAAAAAAAAAAAAAH!
Som vanligt när våren börjar prunka, ekorrarna parar sig glatt i flock i tallegranen och sandalerna skaver på lilltån som blir varig, bestämmer jag mig för att i år är året när jag ska bli brun och skitsnygg. Jag ska sitta på balkongen i solen och på gården utan för i solen så fort jag har tillfälle.
Jag blir aldrig så stressad som under våren och sommaren.
Nu är det sol ute. På balkongen. På gården utanför. Var är jag? Vid datorn. Inomhus. Inte ens i skuggan. Och nu är jag stressad.
Men jag tror att om jag får belöna mig själv nu vid mitt sista csn-bidrag med en rockabilly-bikini...
...då kommer jag sitta på den där balkongen och på den där gården utanför. Och kanske på en balkong nära dig?
Om en vecka har vi genrep. Den tanken medförde en plötslig stresskänsla. Men efter provpubliken idag (på fem personer) där vi spelade upp föreställningens början fram till så långt vi hade repeterat, kändes det mycket bättre. Det var skönt att få publikrespons i form av skratt och sedan kommentarer i form av beröm och tips, efter "uppspelet". Och tydligen är vi på rätt väg: Vi är snygga, roliga, tajmade och bra!
(en bild på Rigmor i näsa kommer absolut att läggas upp på bloggen snart. Men hon är lite skygg för mobilkameror.)
Idag fick jag återigen ta konsekvenserna av mina big mama-höfter. I en scen där jag ska "simma genom folkmassa", upptäckte Linnea att min rumpa hade ett mycket underligt och lustigt sätt att röra sig upp och ner. Så kom och se min rumpa den 4:e, 5:e eller 6:e juni!
Idag stod jag vid ån vid Brunnsparken och försökte få lite sol på mig. Jag hängde sådär coolt på räcket och hade solglasögonen på fast molnen skuggade.
Två tjejer, i min egen ålder tror jag, kommer fram till mig. Jag tror de ska fråga efter vägen.
Tjej 1:Ursäkta mig, vet du vad artisterna i A-teens heter? (jag lyfter sakta på mina solglasögen och pausar innan jag svarar) Jag: ...Ingen aning... Tjej 1: Ingen aning alls? Jag: ...Näe... Tjej 1: Okej. Tack. (de går. Jag står smått chockad kvar, tittar ett tag efter dem. Sedan fäller jag ner solglasögonen igen.)
Berätta nu för mig: Ser jag ut som någon som vet vad artisterna i A-teens heter?
Jag vet inte om jag berättat det här innan, men jag har kommit på att jag vill bli psykolog. Min tanke är att jobba i 12 månader (för att överhuvudtaget kunna söka in till psykologprogrammet) och sedan söka in dit till hösten 2010 (och komma in).
Jag har hört många röster om att det är väldigt svårt att komma in där, att det krävs höga betyg och att det är svårt svårt svårt. Min reaktion på detta har varit: ”Ah.” (med eftertänksam min och bekymrade ögonbryn), ”Jajja. Vi får väl se.” (med inte alls så betänksam betoning som man skulle kunna tro).
Igår hittade jag en sida på nätet där man kan räkna ut sitt snitt på betygen. Jag hade såklart ingen aning om vad jag hade för snitt. När sidan hade räknat ut mitt snitt (på typ 16) kollade jag vad det var för snitt som krävdes för att komma in på psyk-programmet senast.
Och där stod det. Blammigt och svettigt och slajmigt och buffligt: 19
Nu har vi hittat både röst, namn, gångstil och kläder till våra clownpersoner – Rigmor och Lisa. Min clown – Rigmor ser ut som en bumbibjörn. Eller mer en blandning mellan två bumbibjörnar. En blandning mellan Bibbi Bumbi och Bombo Bumbi. Och ingenting blir ju vuxnare av att det bästa ord Rigmor vet är ”rumpa”. Lisa är mer vuxen av sig. Hennes kläder påminner lite om en figur i barnprogrammet Boktipset – det där ett antal varelser flyger i en koffert och tipsar om böcker. Det är även lite Krakel Spektakel över henne.
Vi hade ”provpublik” igår – bestående av en person. Innan dess hade Robert (läraren) varit där och kollat på hur vi jobbar. Vi fick uppleva två vitt skilda publiktyper – det var jobbigt, men skönt att få känna på.
Återigen har jag fått känna på mina begränsningar i dans. Vi håller på att skapa en paraplyscen i oväder. Vi ska ”gå på rad” genom ovädret, och sedan blåsa tillbaka i ovädret, i takt! Jag fattar inte varför det ska vara så svårt!
Vi bestämde även vilka roller vi ska gestalta, genom clownerna. Jag tilldelades rollen Tjervjakov, alltså tjänstemannen. Jag är alltså personen som kommer att dö på slutet.
Men nu är det inte så ansträngande för Matildas psyke längre. Nu är det mest bara bara roligt, både när man spelar och när man pausar. Idag är jag ”ledig”. Det vill säga att jag ska börja plugga in text och repliker. Det hade jag tänkt att göra efter det här inlägget, skrivet över en kopp svart kaffe på café Kosmos.
Nu har jag äntligen bokat ett möte och därmed skrivit in mig (?) på Arbetsförmedlingen. Detta gjordes utan krux och ballonger, i pjamas, oborstade tänder och stripigt hår. Jag blev skitnervös när det stod på websidan att jag hade bokat ett möte. Jag har ingen aning om vad jag ger mig in på, ingen aning om hur det kommer bli, om jag kommer bli hunsad eller om det är bra tider på gång. På måndag klockan 12:15 ska jag dit. Jag hoppas att miss/mrs P. har ätit lunch innan, och en god sådan som inte har gett henne magont, så hon kan vara snäll och trevlig mot mig. Samt förstå min situation.
En vecka har gått nu. Vi har jobbat med att hitta "clownen i oss" - vår personliga clown. Genom övningar där man går från en punkt till en annan, uppmärksammar varenda minsta lilla läte eller rörelse och lär sig en Clowns regler, har jag nu hittat ett tämligen väl utvecklat embryo till min clown. Hon heter Rigmor. Hon är en skånska, som är positiv till alla nya händelser, men blir lätt småsur. Och igår blev hon till och med kvinna.
Det är helt sjukt vad vi håller på med nu, det är så otroligt mycket som händer i 'en när man jobbar med att hitta clownen. Och det är så fantastiskt roligt. Genom en clown kan man tydligen vända sina svagheter och skavanker till styrkor. Det blir komik av det.
Nu sitter jag och tittar på Se upp för dårarna, dricker gott och försöker memorera den inledande expositionen/texten till Tjänstemannens död.
Jag håller på att arbeta fram en föreställning nu. Det är sista delkursen i Dramatik som jag går. Och då tänkte jag att liksom försöka få igång ett regelbundet bloggande om detta.
Bakgrundsfakta: Vår grupp består av tre personer: Jag, Frida och Linnea. Jag och Frida kommer skådespela, medan Linnea står för regin. Viljan är att göra en clownföreställning med fysisk teater inblandat. Vi har hittat en novell av Anton Tjechov från 1883 som heter Tjänstemannens död. Denna ska inte förväxlas med eller relateras till Arthur Millers En handelsresandes död. Vi fann denna novell mycket tacksam att jobba med i anknytning till clown och fysisk teater. Jag kommer inte avslöja handlingen. Än iallafall. Föreställningen kommer spelas någon gång i vecka 23 i Dramatikens lokaler i Almedal. Den kommer vara 30 minuter lång.
RSS Feed